Calígrafo

Det här beslutet är djupt bekymmersamt. Att både Länsstyrelsen och Statens fastighetsverk rekommenderade undantag för känsliga områden – och att samebyn gav klara signaler om värdet för renskötseln – visar att här finns tunga sakskäl mot en försäljning. Att regeringen ändå kör över dessa remissinstanser och prioriterar LKAB med motiveringen att allmänintresset väger tyngre rimmar illa med principer om rättssäkerhet, demokratiskt ansvar och urfolks rättigheter. Det är också naivt att nöja sig med att renskötselrätten består efter ägarbytet. Rätten på papper betyder mycket mindre om tillgången till betesmarker och flyttleder inför begränsningar, storskaliga ingrepp eller praktiska hinder. För 6 000 människor i berörda områden – inte minst för stödet till en levande rennäring och Gabna sameby – krävs verkliga garantier, transparenta processer och samtycke, inte överspel från politiskt håll. Behovet av byggbar mark i Kiruna är akut, men lösningen måste förenas med rättvisa: undersök alternativ (tätare byggande, brownfield, kompensation, omlokalisering som frivilligt och rättvist), säkerställ reellt inflytande för samiska röster och oberoende övervakning, och följ internationella principer om urfolks rättigheter. Om regeringen menar allmänintresset bör den också bevisa att beslutet inte undergräver en minoritets möjlighet att försörja sig och bevara sin kultur. Solidaritet med dem som nu hotas av att förlora sina marker och sin framtid.