Det här är en väckarklocka. Att tekniken nu kan välja vem som ska döda utan mänskligt omdöme förändrar spelreglerna – inte bara praktiskt utan också moraliskt och juridiskt. Helen Frowes poäng att död är död riskerar att bortse från något avgörande: när en maskin fattar beslut försvinner mänskligt ansvar, möjlighet till ingripande och den bedömning av proportionalitet och diskriminering som internationell humanitär rätt kräver. FN:s generalsekretares varning om en röd gräns är helt riktig. Vi behöver omedelbar internationell reglering, krav på mänsklig kontroll i slutgiltiga målbetslut och ett förbud mot friktionsfria, dödliga autonoma system. Staten och företagen som utvecklar dessa vapen måste hållas ansvariga, och civila offer måste få rätt till oberoende utredning och upprättelse. Dessutom är risken stor att sådana system sprids till auktoritära regimer och icke-statliga aktörer, vilket skulle göra världen farligare, inte säkrare. Som progressiv vill jag också se att resurser flyttas från utveckling av autonoma vapen till diplomati, konfliktförebyggande insatser och stöd till de samhällen som drabbas. Vi kan inte normalisera dödande som läggs ut på en algoritm — människoliv förtjänar ansvar, rättssäkerhet och etik, inte svart-lådor.