Search

Ida Gabrielsson argued that the government formation should be based on the fact that S, V, MP, and C had campaigned for a change of power and had Magdalena Andersson as a common candidate for prime minister. She wrote that C could not count in parties that did not support Andersson and at the same time demand influence based on their mandates. According to Gabrielsson, voters had given C 7 percent and V 8.4 percent, and V would not accept C pursuing right-wing policies with the support of V's mandate. Gabrielsson stated that C could seek support from Ulf Kristersson or try to get KD and L to switch sides. If that did not happen, C needed to negotiate with S, V, and MP to get a majority behind Andersson, according to her. She wrote that V was willing to compromise, but that the parties supporting a prime minister candidate must also be able to accept each other as a government basis. She criticized C’s growth proposals, including continued privatization of the Employment Service and permanent tax subsidies to cleaning companies and large restaurant chains. Gabrielsson claimed that the Economic Institute, the Fiscal Policy Council, and others had assessed the proposals as ineffective, expensive, and ineffective in creating jobs. She also wrote that the proposals would be financed through cuts to unemployment benefits and sick pay as well as cuts in welfare. Gabrielsson asserted that the most voters preferred a red-green government, followed by the Tidö alternative, while C's centrist alternative lagged far behind. She wrote that more people had voted for S, V, and MP than for the previous Alliance if SD was excluded. Finally, she urged C to first clarify its political direction and implied that the party needed to choose a side if it could not find a centrist solution. #Regering #Sverige #Politik (translated)

Ida Gabrielsson questioned after a discussion with Martin Ådahl whether there was any other party that the Center Party considered sufficiently acceptable. She wrote that C had tolerated the Social Democrats and the Green Party because they had previously agreed to govern with bourgeois economic policy so that C would not collaborate with the Sweden Democrats. At the same time, she argued, C had criticized S for its migration policy and rejected the Left Party despite V agreeing with C on the issue. Gabrielsson contrasted this with what she described as a contradiction in the Center Party's rhetoric on decency. She pointed to ministers from the Moderates whom she considered increasingly Trump-like and accused them of going after journalists and conducting negative campaigns, as well as statements from the KD leader, the right's talk of voters as voting cattle, and comments from Member of Parliament Lars Beckman (M) and Alice Teodorescu (KD), whom she described as conspiracy theorists. She wrote that Ådahl and C seemed to believe that the former alliance parties did not really support their current policy, but had been kidnapped by SD and deep down wanted to return to the era of Fredrik Reinfeldt. Gabrielsson argued that Ådahl and Magdalena Andersson seemed to think that the parties would return to the center when the Tidö cooperation ended. She called the view condescending and emphasized that the changes could also have been made deliberately and voluntarily. During the election campaign, Gabrielsson stated, she had spoken with a leading center-right politician from Stockholm about more people voting for SD in the area where she grew up. She recounted that she had highlighted material and social reasons for dissatisfaction and mentioned a neighbor who worked almost around the clock on his farm and cleared snow in half of Norrland during the winters. According to Gabrielsson, the center-right politician had responded that a difficult life did not excuse a vote for SD, as others with difficult lives did not vote for the party. Gabrielsson also relayed that her father, who grew up in Ockelbo, used to refer to C and the farmers as "the right aristocracy." On Tuesday, he had told her that he had closed the door on a DN Kultur journalist who wanted to discuss the family's background and life in the countryside and in the industrial town of Åmotsbruk. Her father had also criticized C as the worst party of the day and said he preferred the party when it was at least a farmers' party. Gabrielsson wrote that she had corrected him, but at the same time agreed that a party with 7 percent could be perceived as self-satisfied if it assumed that others would follow its line. #Centerpartiet #Sverige #politik (translated)

@magdandersson har låtit göra en rättelse i efterhand av intervjun i @politico. Men det hjälper föga. Hennes pressekreterare har godkänt citaten i ursprungsintervjun. Det godkännandet går inte att snacka bort i efterhand. Hade hon blivit felciterad på riktigt hade pressekreteraren fått sparken med omedelbar verkan. Så allvarligt är det. Och så har inte skett. Tvärtom har Magdalena Andersson historiskt uttryckt sig svajigt om Sveriges säkerhetspolitiska behov. Tvärtom har hennes och partiets svala engagemang för Sveriges direkta närområde en lång historia. Magdalena Andersson och Socialdemokraterna var tidigare motståndare till en svensk Nato-anslutning. Under våren 2022 svängde ståndpunkten snabbt men först efter Finlands beslut att gå med i alliansen. Anderssons linje ligger i praktiken identisk med hennes företrädare Stefan Löfvén. Löfvens uttalanden på en fredskonferens på Åland i början av april 2022 är talande. Där sade han att Nato inte är någon fredslösning och att han inte blivit överbevisad om att Sverige och Finland plötsligt skulle få en säkrare situation om Natogränsen drogs ”alledeles intill Ryssland i hela Europa”. Han tvivlade alltså på att medlemskap gav bättre skydd och pekade på risken med en längre Nato–Ryssland-gräns. Det är mot den bakgrunden som Anderssons uttalande i Politico skall ses och som faktiskt förstärks med att ABF kallt räknar med att @mikaeldamberg överför miljardbelopp ur @Forsvarsmakten budget till studieförbunden och @folkbildning. Se dagens artikel i ämnet så får ni ihop bilden. ABF:s ordförande är Tomas Eneroth. Inte vem som helst utan tidigare näringsminister och framför allt gruppledare i riksdagen samt mångårig ledamot i VU. Han vet exakt vad han kan kräva och exakt vad han kommer få. Han kommer få sina miljarder. Det är bara en fråga om tid. https://t.co/hoDfWKSdly Ping @PlJonson @moderaterna @MariaStenergard #Sverige #MagdalenaAndersson #Politik

C har en stolt tradition av borgerlig samverkan. Thorbjörn Fälldin bröt 44 års socialdemokratisk dominans 1976. Olof Johansson satt i Bildtregeringen. Maud Olofsson var med och byggde Alliansen. 1991 accepterade C dessutom att ingå i en regering som var parlamentariskt beroende av högerpopulistiska Ny Demokrati. Den som framställer varje sådant beroende som otänkbart för C har uppenbarligen glömt partiets egen historia. Med partiernas nuvarande positioner står valet i praktiken mellan Kristersson och en Anderssonregering beroende av V. Thand Ringqvists mittenregering får inte ett parlamentariskt underlag bara för att hon upprepar ordet tillräckligt ofta. Varför skulle parlamentariskt stöd från SD för en M-KD-L-C-regering vara en principiell omöjlighet, medan stöd från ett V marinerat i antisemitism, terrorromantik och islamism skulle vara acceptabelt? Vilken liberal princip motiverar den skillnaden? Kom tillbaka till verkligheten, @elisabethtr. Visa samma pragmatism som dina företrädare och hitta en lösning för Sverige. Gör inte Annie Lööfs politiska återvändsgränd till din egen. Och till C:s riksdagsledamöter: många av er har ett genuint engagemang för demokrati och det öppna samhället. Låt det också märkas när ni röstar. Om partiledningen överger liberala ideal för att släppa fram en regering beroende av ett V marinerat i extremism, antisemitism och terrorromantik, rösta efter ert samvete. Släpp inte in kommunisterna i maktens korridorer. Gör inte ett historiskt misstag. Partipiskan är ingen ursäkt. Var och en av er ansvarar för sin röst. #politik #demokrati #liberalism

Det är allvar nu. Kriget kryper närmare och närmare, både geografiskt och tidsmässigt. Att CIA:s chef John Ratcliffe reste med ett amerikanskt militärplan till Moskva för att träffa den ryska säkerhetstjänsten tidigare i förra veckan är inte en rutinhändelse, som president Trump försökte spela ner det till. Han var enligt uppgift där för att varna Putin för att angripa Nato. Därtill har Nato nyligen hållit en ambitiös USA-ledd militärövning runt Kaliningrad. Säkerhetsexperter tolkade det som en tydlig signal till Moskva: alliansen kan snabbt samla betydande luftstridskrafter nära den ryska enklaven. Finland har också bett om militärt stöd och den svenska regeringen har beslutat att sända svenska soldater och ska kunna bidra med JAS-plan till vårt grannland. Ryssland håller nämligen på att bygga upp en stor och stark militär närvaro längs den långa gränsen mot Finland. Spekulationerna pågår nu om CIA-chefens besök syftade till att förklara för Kreml att USA känner till deras planer att i närtid testa Nato genom att på något vis attackera Baltikum, Polen eller Finland. Även Sverige ligger i riskzonen. Den svenska valrörelsen handlar dock inte om denna stora och allvarliga fråga, utan partierna ägnar sig åt allehanda utspel i plånboksfrågor. En minister som dock sällan låter sig dras i väg är den seriöse och kunnige Pål Jonson (M). Han har bland annat varit kustjägare och är filosofie doktor i krigsvetenskap. Därtill har han lång politisk erfarenhet, och har som som försvarsminister ägnat sig åt sitt uppdrag med full kraft. Utan några överord eller onödigt inrikespolitiskt spel. Det finns en god anledning till att Pål Jonsson är en av de ministrar som åtnjuter absolut högst förtroende hos svenska folket, enligt Novus mätningar. Han har sedan länge insett allvaret i hotet från Ryssland och har idogt sett till att Sverige är ett av de länder som stöttat Ukraina mest, sedan Putins invasion för snart fem år sedan. Pål Jonson åtnjuter även stor respekt och anseende i Washington, vilket sannerligen inte är oviktigt när USA har en så ombytlig president. Även om Europa, i synnerhet i norr, håller på att rusta upp är vi fortfarande beroende av att USA:s krigsmakt backar upp oss. Nato är och förblir vår viktigaste garant mot att Ryssland anfaller oss militärt. Och även om alla åtta riksdagspartier, tack och lov, är eniga om Sveriges stöd till Ukraina är varken V eller MP några att hålla i handen om det blir skarpt läge. Även Socialdemokraternas omprövning av svenskt Nato-medlemskap skedde med kniven mot strupen. Visst vore det bättre med en försvarsminister som Pål Jonson, som länge velat gå med i försvarsalliansen, och med en regering där Liberalerna – landets första och varmaste Nato-vänner – sitter med. Bättre än sin företrädare Peter Hultqvist (S), som in i det sista motsatte sig att Sverige skulle bli en aktiv allierad med den fria västvärlden. Säkerhetsläget i vår absoluta närhet är alldeles för allvarligt för att låta vänstern få ansvaret att hantera det. Låt den bäste mannen för uppdraget fortsätta. https://t.co/OCwfWBS9og #Säkerhetspolitik #Nato #Ryssland

Ni som tänker rösta på Markus Allard och Örebropartiet i riksdagsvalet bör vara medvetna att de är emot det svenska Nato-medlemskapet och förespråkar att Sverige ska lämna alliansen. Han var också ordförande i Ung Vänster mellan 2009-2013. 2014 grundade han Örebropartiet. 🤷🏻‍♀️🙄 https://t.co/QJJMOdOgdJ #Sverige #Nato #Politik

Fantastiskt bra för Boden, Norrbotten och Sverige, ou för Natosamarbetet. ”Sveriges Nato-insats i Finland får förstärkning. Frankrike ansluter till operationen, meddelar regeringen, i ett steg mot ett fördjupat samarbete inom alliansen.” https://t.co/VFEqiZkpvY #Sverige #Nato #Boden #SE #FI #FR

Artikeln av Bo Torbjörn Ek diskuterar hur NATO-ledare, inklusive Mark Rutte, idag reagerar annorlunda på Donald Trumps skarpa uttalanden och kritik, då de inte längre är lika skrämda av hans retorik som tidigare, vilket speglar en förändrad dynamik i relationerna inom alliansen. #Nato #Trump #MarkRutte