Search

E. wrote that Bally Bagayoko, the mayor of Saint-Denis and a member of LFI, which E. described as France's far-left party, was often seen with masked individuals whom E. called hooligans. E. claimed that Bagayoko seemed satisfied with the chaos and suggested that the riots received support from the left. E. also referred to France's ban on face coverings in public places, which according to E. was regulated by "LOI n° 2010-1192 du 11 octobre 2010 interdisant la dissimulation du visage dans l'espace public." E. wrote that the violation usually resulted in fines, but imprisonment could be part of the penalty for masking in connection with certain crimes, such as violence, threats, or hate crimes. #Frankrike #Politik #LFI (translated)

"Well, here we have abolished the waiting period, more money for healthcare, and more trees in the suburbs. But maybe the Left Party would rather let twelve SD ministers ritualistically slaughter rabbits in the bathtub at Rosenbad?" https://t.co/ST8wwjb3CY #politik #Vänsterpartiet #Sverige (translated)

Henrik Vinge is, as usual, completely off the mark here. The idea that people in the suburbs would start voting for the Tidö parties just because they adjust their language use is so detached from reality that one wonders what planet Vinge is on. The only way for Tidö to win votes in the suburbs is by becoming more left: more benefits, more immigration, more cultural relativism, more Somalis on your parliamentary lists. If that is the path SD wants to take, I wish them all the luck. But then I find it hard to see what the point of the party really is. #politk #Sverige #Tidöpartierna (translated)

Noterar att många gjort sig lustiga och anklagat oss som varnade för mobiliseringen i förorten för allehanda otrevligheter, senast igår i Politikbyrån. Som vanligt är det emellertid inte vi som ser verkligheten som den är som är problemet utan de som sticker huvudet i sanden. Det är inte radikalt att tala om klanröstning, valfusk och hur demografin förändrar spelreglerna - det radikala är att mot bättre vetande låta bli samtidigt som Sverige förvandlas till oigenkännlighet. #Sverige #Politik #Demografi

SD-toppar anklagar förorten för klanröstning, vänstern svarar med rasismanklagelser. Men Visionpartiets Hassan Khan, som stod utanför vallokalerna i Malmö, säger att han såg hundratals väljare bli tillsagda vem de skulle rösta på. Forskningen ger honom delvis rätt. https://t.co/7OQ7zQ8V5m #val2023 #politik #Malmö

Valdeltagandet i förorten var rekordlågt 2022. I år ser det ut att bli rekordhögt. Förra valet avgjordes med 46 296 röster. De 220 000 nya medborgarna mellan 2022-2026 har resulterat i en nettovinst på uppskattningsvis 61 000 för vänstersidan. https://t.co/zm294x6VFL #Val2026 #Politik #Demokrati

Socialdemokraterna ville nå förorten. Resultatet blev ett TikTok-inlägg med två dömda gangsterrappare på kontot Forortssossar. När media hörde av sig raderades det. Det är så det ser ut när ett parti jagar röster utan att veta vad det faktiskt signalerar. Inte vardagen, inte jobben, inte skolan. Bara en bild som redan betyder kriminalitet och prestigevåld. Sen blev de påkomna och backade. Som vanligt. Inte för att de tänkt efter. För att någon annan tänkte efter åt dem. #Socialdemokraterna #Förorter #Politik

För bara en vecka sedan avslöjades Socialdemokraternas könsuppdelade valmöten i Uppsala. Nu har samma sak uppdagats i Nyköping. Det här börjar bli ett skamligt mönster av Socialdemokraternas svek mot tjejer och kvinnor i förorten. Kvinnors frihet och rätt att delta på lika #Socialdemokraterna #KvinnorsRättigheter #Jämställdhet #SE

Jag blir så otroligt arg. Jämställdhet är inget man kan välja bort. Att Socialdemokraterna tillåter könsuppdelade valmöten är en skandal och ett svek mot alla unga tjejer i förorten och mot alla de som kämpar för integrationen. https://t.co/oMFUMHO1hR #Jämställdhet #Socialdemokraterna #Integration #SE

Socialdemokraterna sviker den svenska jämställdhetskampen när de håller könsuppdelade valmöten i Uppsala. Vad skickar det för signaler till unga flickor i förorten? Menar S att frihet och jämställdhet inte är något för dem? Så här tar man inte Sverige på allvar, Magdalena #jämställdhet #socialdemokraterna #Uppsala #SE

Berättelsen om Anna Johansson-Visborgs Minne och de 150 stugorna i Nacka är en av de mörkaste och mest ironiska tragedierna i den svenska arbetarrörelsens historia. Det är historien om hur en storslagen, osjälvisk gåva till samhällets allra fattigaste och mest utsatta kvinnor kapades av fackpampar, politiker och den övre medelklassen – för att till slut säljas ut till fastighetsutvecklare. Här är en liten genomgång i hur "Bryggar-Annas" vackra vision förvandlades till ett monument över hyckleri och nepotism. 1. Bryggar-Annas storslagna vision Anna Johansson-Visborg (1876–1953), känd som "Bryggar-Anna", var en pionjär inom den svenska fackföreningsrörelsen. Hon slet på bryggerier, organiserade arbetarkvinnor och var en urkraft för kvinnors rättigheter. Genom smarta affärer och fastighetsinvesteringar byggde hon upp en ansenlig förmögenhet. Eftersom hon mindes hur det var att vara fattig och utsliten, skapade hon stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne. Hon köpte ett enormt och naturskönt markområde i Skuru i Nacka. Syftet var glasklart och inskrivet i stadgarna: Här skulle "obemedlade och mindre bemedlade" yrkesarbetande kvinnor (som sömmerskor, städerskor och bryggeriarbetare) få chansen att hyra en sommarstuga för en struntsumma, så att de kunde få frisk luft och vila upp sig. 2. Det tysta maktövertagandet: Pamparnas paradis De första decennierna fungerade stiftelsen som det var tänkt. Men i takt med att decennierna gick, och generationerna byttes ut, skedde ett tyst och cyniskt maktövertagande. När samhället blev rikare och arbetarkvinnorna fick det bättre, borde stugorna rimligtvis ha gått till nya grupper av utsatta kvinnor – kanske ensamstående mammor i förorten eller fattigpensionärer. Istället hände följande: Vänskapskorruptionen: Stugorna började förmedlas via interna kontakter inom Socialdemokraterna, LO och fackförbunden. De som hade "rätt" nätverk fick plötsligt tillgång till de hett eftertraktade stugorna. Arvet till eliten: Hyreskontrakten gick i arv. Resultatet blev att stugorna till slut beboddes av fackpampar, högavlönade byråkrater, journalister och den akademiska medelklassen. Skrattretande hyror: Dessa priviligierade personer, med inkomster långt över genomsnittet, betalade absurda underpriser – ofta bara några få tusenlappar om året – för att ha en egen sommarstuga på sjötomt mitt i Stockholms innerskärgård. Allt subventionerat av stiftelsens pengar. 3. Avslöjandet och det skamlösa försvaret När medierna (bland annat Expressen) började granska stiftelsen på 2000- och 2010-talet briserade skandalen. Det var totalt uppenbart att stiftelsen bröt mot Bryggar-Annas testamente och syfte. Stugorna befolkades av välbärgade män och kvinnor som absolut inte kunde klassas som "obemedlade". Det mest magstarka var reaktionen från de boende när de blev ifrågasatta. Istället för att skämmas över att de i decennier hade ockuperat ett välgörenhetsprojekt för fattiga kvinnor, spelade många av pamparna och akademikerna offer. De krävde att få bo kvar med sina subventionerade hyror och hävdade "besittningsrätt" till stugorna som deras föräldrar (som en gång i tiden kanske var arbetare) hade hyrt. 4. Haveriet och den kapitalistiska slakten Pressen från media, Länsstyrelsen och allmänheten blev till slut för stor för stiftelsens styrelse. Marken och de 150 stugorna var i behov av renovering, och man kunde inte längre försvara hur man drev verksamheten. Lösningen blev ett totalt och slutgiltigt haveri för Bryggar-Annas vision: Stiftelsen beslutade att hela semesterbyn skulle säljas.Marken köptes upp av kommersiella fastighetsutvecklare. De boende tvingades bort (under högljudda och bittra protester från den vänsterelit som förlorade sitt billiga skärgårdsparadis), stugorna revs eller byggdes om, och området förvandlades till exklusiva bostadsrätter och lyxvillor för mångmiljonbelopp. Sammanfattning: Ett monument över svek Historien om Anna Johansson-Visborgs Minne är i praktiken beviset på hur den institutionaliserade arbetarrörelsen tappade sin kompass. En eldsjäl donerade sin livsförmögenhet till fattiga kvinnor. Rörelsens egna byråkrater och pampar roffade sedan åt sig gräddfilerna och lät stugorna gå i arv till sina välbärgade barn. När hyckleriet till slut blev offentligt fanns det inget annat alternativ än att sälja rubbet till högstbjudande kapitalister. Om Bryggar-Anna hade kunnat se vad hennes egna partikamrater gjorde med hennes livsverk, hade hon med största sannolikhet roterat i sin grav. (Long-Lat) 59.333149, 18.207514 https://t.co/AeNvPZtLXT https://t.co/tV0PTdw8jY https://t.co/Q8LOcXWvGE #Historia #Sverige #Arbetarrörelse