Search

Peter Wennblad wrote that the left in Germany wanted to forcefully expropriate rental properties, while the Left Party in Sweden wanted to freeze rents indefinitely. He claimed that both proposals would cost Swedish pension savers tens of billions of kronor. https://t.co/xeJYqDac4H #Hyresmarknad #Politik #Ekonomi (translated)

The Tenants' Association expresses strong criticism of the decision by the arbitrators to increase rents by between 2.6 and 2.8 percent in 15 municipalities, and believes this underscores the need to reform the law on arbitrators to better protect tenants' rights. #hyreshöjning #skiljemän #hyresgäster (translated)

Anders Hesselbom wrote to Morgan Johansson and Hans E. Lundblad that the Swedish National Property Board was governed by the Social Democratic Director General Max Elger. He also agreed that the state should not regulate rents and claimed that it always ended the same way. #politik #hyresreglering #Sverige (translated)

The International Tenant Day on October 5 marks increasing protests against rising rents and housing shortages in Europe, where tenants are organizing to demand better housing conditions and stronger rights in a time of housing crisis. #Hyresgäster #Bostadskris #Hyreshöjningar (translated)

According to new SCB figures, rents in Greater Stockholm have increased by 3.4 percent over the past year, continuing a trend of significant rent increases that negatively affect tenants, and the Tenants' Association demands that this development must be addressed in this year's negotiations. #Hyreshöjningar #Stockholm #Hyresgäster (translated)

En granskning av Corren avslöjar hur en kvinnlig hyresgäst under tio år har kunnat flytta mellan adresser och lämna obetalda hyror bakom sig, utan att några myndigheter uppfattat det skadliga mönstret, vilket ställer frågor kring skyddet för hyresvärdar i en tid med lättade uthyrningsregler. #Hyresrätt #Bostadsmarknad #Hyresgäster

Gå och rösta, uppmanade Örebro moské i en valrörelse full av antimuslimska utspel. Samtidigt knackade V på tusentals dörrar och talade om frysta hyror. Soffliggare strömmade till valbåsen. – Jimmie Åkesson väckte den björn som sov, säger Yonis Abokor. https://t.co/mdSoclxsSY #Val2023 #AntimuslimskaUtspel #Rösta #SE

Efter en lagändring i juli har det blivit enklare att hyra ut företagsbostäder i tredje hand i Stockholm, vilket väcker oro för att oseriösa aktörer kan utnyttja situationen genom att hyra ut dessa lägenheter till vanliga hyresgäster, vilket skulle kunna leda till en ökning av tredjehandskontrakt och stigande hyror. #Stockholm #Tredjehandsuthyrning #Bostadsmarknaden

En ny rapport från SPF Seniorerna avslöjar att bostadstillägget för pensionärer inte har hållit pace med ökande hyreskostnader, vilket lett till att andelen ensamboende hyresgäster i behov av stöd har tredubblats på fyra år, och nu krävs det en höjning av bostadskostnadstaket samt årliga indexeringar för att stärka stödet till äldre med låga pensioner. #Bostadstillägg #Pensionärer #Hyror

Problemet med Hyresgästföreningen är inte att hyresgäster går samman. Problemet är att en politiskt S-färgad organisation har byggts in som permanent mellanhand i hyressystemet. Tänk dig att Socialdemokraterna skapade ett system där en närstående organisation fick förhandla priset på nästan all mat i Sverige. Organisationens avgift lades sedan automatiskt på matkassarna - även för kunder som inte var medlemmar. Därefter använde organisationen pengarna och sin maktställning till politisk opinionsbildning för att försvara systemet som ger dem monopolställning. Det är här baksidan finns. I omkring 1,5 miljoner hyreslägenheter förhandlar Hyresgästföreningen hyran kollektivt. Den som bor i en lägenhet med förhandlingsklausul betalar 15 kronor i månaden genom hyran för förhandlingen, även om personen aldrig har valt att bli medlem i föreningen. Hyresvärden tar in pengarna och de går till Hyresgästföreningen. Det innebär följande: Hyresgästen betalar. Hyresvärden fungerar som inkasserare. Hyresgästföreningen tar pengarna. Staten har skapat lagstödet för konstruktionen. Avgiften ser obetydlig ut. Men 15 kronor gånger 1,5 miljoner lägenheter gånger tolv månader motsvarar ca 270 miljoner kronor per år. Det är utöver föreningens vanliga medlemsavgifter. Medlemskapet kostar 97 kronor i månaden och ca 576 000 hushåll är medlemmar. Här kommer den verkliga baksidan: Hyresgästföreningen behöver inte övertyga varje betalande hyresgäst om att köpa dess tjänst. Avgiften följer i stället lägenhetens förhandlingssystem. Personen kan ogilla föreningen, rösta på något helt annat, avstå från medlemskap - men ändå finansiera förhandlingsapparaten genom hyran. Hyresgästföreningen är inte någon politiskt neutral prisjämförelsetjänst utan en stor opinionsbildande organisation som driver en bostadspolitisk linje och påverkar både kommun och nationell politik. Organisationen beskriver själv att dess arbete kan sträcka sig från hyror och källarlokaler till stadsutveckling och lokal politik. Konstruktionen försvarar dessutom sig själv: 1. Politiken skapar en hårt reglerad hyresmarknad. 2. Den reglerade marknaden kräver omfattande kollektiva förhandlingar. 3. Hyresgästföreningen ges rollen som dominerande förhandlare. 4. Hyresgästerna finansierar organisationen genom hyran. 5. Organisationen använder sin ekonomi och sitt inflytande för att försvara regleringen och egen position. Det är alltså inte bara en förening som råkar hjälpa svaga hyresgäster. Det är ett slutet politiskt kretslopp där samma organisation är förhandlare, opinionsbildare, systemförsvarare och ekonomisk mottagare. Priset på baksidan är att hyresgästen inte får någon konkurrens mellan olika företrädare. Ingen annan organisation kan vinna uppdraget. Hyresgästföreningen sitter redan fastskruvad i konstruktionen. En normal konsumentorganisation lever på att människor frivilligt tycker att den gör nytta. Den måste vinna sina medlemmar och deras förtroende. Hyresgästföreningen får däremot inkomster från ett kollektivt system även från människor som aldrig anslutit sig. Det är därför organisationen bör plockas bort ur sin särställning. Hyresgäster ska självklart organisera sig. Men finansieringen ska vara frivillig. Hyresgästen ska själv välja organisation, ombud eller egen förhandling. Ingen politisk organisation ska få en avgift inbakad i människors boendekostnad bara för att den historiskt har lyckats skriva in sig själv i systemet. Det är detta som gör att Hyresgästföreningen bör skrotas - inte att hyresgäster ska lämnas försvarslösa, utan att en politisk maktapparat ska tvingas fungera som alla andra föreningar: Övertyga människor om nyttan, konkurrera om uppdraget och finansieras av dem som frivilligt väljer tjänsten. Att försvara dagens konstruktion med ”det var det dummaste jag hört” är extremt avslöjande. Man försvarar inte hyresgästens fria val. Man försvarar ett system där den egna rörelsen redan har både rollen, pengarna och makten. #svpol #politik #hyresgästföreningen #bostadspolitik #svpol

Berättelsen om Anna Johansson-Visborgs Minne och de 150 stugorna i Nacka är en av de mörkaste och mest ironiska tragedierna i den svenska arbetarrörelsens historia. Det är historien om hur en storslagen, osjälvisk gåva till samhällets allra fattigaste och mest utsatta kvinnor kapades av fackpampar, politiker och den övre medelklassen – för att till slut säljas ut till fastighetsutvecklare. Här är en liten genomgång i hur "Bryggar-Annas" vackra vision förvandlades till ett monument över hyckleri och nepotism. 1. Bryggar-Annas storslagna vision Anna Johansson-Visborg (1876–1953), känd som "Bryggar-Anna", var en pionjär inom den svenska fackföreningsrörelsen. Hon slet på bryggerier, organiserade arbetarkvinnor och var en urkraft för kvinnors rättigheter. Genom smarta affärer och fastighetsinvesteringar byggde hon upp en ansenlig förmögenhet. Eftersom hon mindes hur det var att vara fattig och utsliten, skapade hon stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne. Hon köpte ett enormt och naturskönt markområde i Skuru i Nacka. Syftet var glasklart och inskrivet i stadgarna: Här skulle "obemedlade och mindre bemedlade" yrkesarbetande kvinnor (som sömmerskor, städerskor och bryggeriarbetare) få chansen att hyra en sommarstuga för en struntsumma, så att de kunde få frisk luft och vila upp sig. 2. Det tysta maktövertagandet: Pamparnas paradis De första decennierna fungerade stiftelsen som det var tänkt. Men i takt med att decennierna gick, och generationerna byttes ut, skedde ett tyst och cyniskt maktövertagande. När samhället blev rikare och arbetarkvinnorna fick det bättre, borde stugorna rimligtvis ha gått till nya grupper av utsatta kvinnor – kanske ensamstående mammor i förorten eller fattigpensionärer. Istället hände följande: Vänskapskorruptionen: Stugorna började förmedlas via interna kontakter inom Socialdemokraterna, LO och fackförbunden. De som hade "rätt" nätverk fick plötsligt tillgång till de hett eftertraktade stugorna. Arvet till eliten: Hyreskontrakten gick i arv. Resultatet blev att stugorna till slut beboddes av fackpampar, högavlönade byråkrater, journalister och den akademiska medelklassen. Skrattretande hyror: Dessa priviligierade personer, med inkomster långt över genomsnittet, betalade absurda underpriser – ofta bara några få tusenlappar om året – för att ha en egen sommarstuga på sjötomt mitt i Stockholms innerskärgård. Allt subventionerat av stiftelsens pengar. 3. Avslöjandet och det skamlösa försvaret När medierna (bland annat Expressen) började granska stiftelsen på 2000- och 2010-talet briserade skandalen. Det var totalt uppenbart att stiftelsen bröt mot Bryggar-Annas testamente och syfte. Stugorna befolkades av välbärgade män och kvinnor som absolut inte kunde klassas som "obemedlade". Det mest magstarka var reaktionen från de boende när de blev ifrågasatta. Istället för att skämmas över att de i decennier hade ockuperat ett välgörenhetsprojekt för fattiga kvinnor, spelade många av pamparna och akademikerna offer. De krävde att få bo kvar med sina subventionerade hyror och hävdade "besittningsrätt" till stugorna som deras föräldrar (som en gång i tiden kanske var arbetare) hade hyrt. 4. Haveriet och den kapitalistiska slakten Pressen från media, Länsstyrelsen och allmänheten blev till slut för stor för stiftelsens styrelse. Marken och de 150 stugorna var i behov av renovering, och man kunde inte längre försvara hur man drev verksamheten. Lösningen blev ett totalt och slutgiltigt haveri för Bryggar-Annas vision: Stiftelsen beslutade att hela semesterbyn skulle säljas.Marken köptes upp av kommersiella fastighetsutvecklare. De boende tvingades bort (under högljudda och bittra protester från den vänsterelit som förlorade sitt billiga skärgårdsparadis), stugorna revs eller byggdes om, och området förvandlades till exklusiva bostadsrätter och lyxvillor för mångmiljonbelopp. Sammanfattning: Ett monument över svek Historien om Anna Johansson-Visborgs Minne är i praktiken beviset på hur den institutionaliserade arbetarrörelsen tappade sin kompass. En eldsjäl donerade sin livsförmögenhet till fattiga kvinnor. Rörelsens egna byråkrater och pampar roffade sedan åt sig gräddfilerna och lät stugorna gå i arv till sina välbärgade barn. När hyckleriet till slut blev offentligt fanns det inget annat alternativ än att sälja rubbet till högstbjudande kapitalister. Om Bryggar-Anna hade kunnat se vad hennes egna partikamrater gjorde med hennes livsverk, hade hon med största sannolikhet roterat i sin grav. (Long-Lat) 59.333149, 18.207514 https://t.co/AeNvPZtLXT https://t.co/tV0PTdw8jY https://t.co/Q8LOcXWvGE #Historia #Sverige #Arbetarrörelse