Search

Ida Gabrielsson wrote that she had difficulty understanding Thand Ringqvist's argument on Agenda that the Left Party and the Center Party were far apart. She claimed that the Center Party was not particularly close to any of the other parties with Magdalena Andersson as the prime ministerial candidate in economic policy. According to Gabrielsson, the Center Party had chosen the same prime ministerial candidate as the red-green parties to avoid governing with the Sweden Democrats, but the choice also meant that the party would have less influence on its bourgeois economic policy. Gabrielsson wrote that she did not want to decide which side the Center Party should choose, but felt that the party should have thought through the consequences before going to the election on Andersson. She argued that the Center Party's actions risked blocking both possible government alternatives. Since the election result, according to her, meant that the four parties' mandates were needed to choose Andersson as prime minister, she believed that the parties had to compromise. She emphasized that the business community had not voted and that each voter had had a vote. She also wrote that most red-green voters wanted to see a government with the Social Democrats, the Left Party, and the Green Party, while the voters of the Tidö parties had other favorites. According to Gabrielsson, parties should not negotiate with mandates from voters who had voted for another government alternative, and she believed that the election result must be reflected in politics. The Left Party wanted to be part of the government, according to her, to be able to implement reforms and agreements. Gabrielsson wrote that it was difficult to understand why the Center Party opposed the Left Party in the government and claimed that the Center Party's content in a possible agreement should be respected on the same terms. #politiksverige #val2023 #demokrati (translated)

DN tror att min tystnad är ett tecken på att V kommer att vika ned oss i regeringsfrågan. Med risk för att göra DN-tyckarna besvikna, det kan ni bara ta och glömma. Oändliga är analyserna om vem som ”spelar spelet” bäst, allt ses igenom PR-mässiga glasögon, som har lite med politik att göra, och i bästa fall, en del att göra med populärpsykologi. Men grejen för mig är att det har allt med sakpolitik att göra och väldigt lite med psykologi eller spel. Det enda den som vill ha en annan regering än Tidö kan vinna på att spinna att V ”kommer vika ned sig” är ett blame game, vid ett eventuellt misslyckande att bilda regering. Regeringsmakten vinner man inte utan att V är med. Så det gäller att ha koll på prioriteringarna för regeringsbildaren. Det är vad jag menar med raka rör. Varför DN tror att jag skulle twittra om regeringsfrågan i samband med beskedet om utredningen om valfusk begriper jag inte, som jag ser det hade det varit direkt ohyfsat. Där hade jag nog fått medhåll även av PR-branschen. Det pågår nu en polisutredning där vi likt alla andra fick informationen via media. PR-konsulter försöker nu vilt sälja in sina upplägg om ”hur man ska göra”, men jag tror att dom glömmer en viktig sak, till syvende och sist handlar det ju trots allt om en människa, en person som än så länge inte delgivits misstanke om brott och som över en natt blivit rikskänd. Anklagelserna är allvarliga och undersökningen behöver få gå till botten med vad som hänt. Det ska inte V, jag eller ”vi” här på X göra. Jag förstår att det en del kan ha varit störigt att se mig ensam i Aktuellt förklara mandatfördelningen. Folk verkade dessutom köpa bilden, att vi ju faktiskt är fyra partier som behövs om Magdalena Andersson ska bli vald och att V ökat mest. Anledningen till att det ”går hem” är inte min härliga personlighet utan för att jag/V har världens enklaste case. Vi säger ja till hela regeringsunderlaget som kan få Magda vald, C säger nej till både Magdas och Ulfs underlag. C som hållit sig undan i massa dagar, poppar nu upp igen för att ge kommentarer om V:s regeringsduglighet. Säkert bra spel men raka rör är det inte. Eventuell oro man har löser man bättre bättre genom att faktiskt ses, är min bild. Och en sak som är grunden för regeringsduglighet är att klara av att ingå i en majoritet som kan få en regering vald. Att respektera andra trots olikheter och att sedan ge och ta i sakförhandlingar. C verkar inte behöva styra sitt parti, eftersom få pressar dom att välja. Hela gänget kan bete sig lite som riksdagens sk ”vildar”. Dom kan orsaka två regeringskriser under samma mandatperiod pga dom inte förstår att man måste ge och ta om man inte har egna mandat. Två budgetar har C fällt för ”sin” egen regering eftersom riksdagsgruppen beslutade så. Nu måste dom inse att väljer man en statsminister ingår dennes underlag och då kan man inte flippa sina 25 mandat hit och dit beroende på humör. Aftonbladet skriver ”snälla V sluta klanta er så att C inte byter sida”, är det ett sk Stockholms-syndrom eller vad är det som gör att den som är vänster försöker möjliggöra en gisslansituation undrar jag? Vi har inte två högerblock i svensk politik, Tidö vann inte valet. Att vi som vann valet ska låta ett parti ensamt få diktera villkoren är orimligt, byter dom sida är dom utraderade ur svensk politik, det finns inte tillräckligt med moderata stödröster för att ta in två ”liberala” partier på den högernationalistiska sidan. Skulle C utsätta sig för detta självmordsuppdrag ändå, så ligger det på dom, vi kan inte släpa runt på ett parti som inte kan bestämma sig för vilket ben dom ska stå på i val efter val. Låta dom stoppa det vi andra lovat våra väljare. Vad är värst höjda barnbidrag eller högernationalism? V eller SD? Bara att välja. V är tydliga, behövs våra röster ska vi ingå i regeringen. Det centerpartistiska känslolivet kommer inte härbärgeras av V. #politik #regering #Vänsterpartiet

Min släkt och mitt umgänge består av personer över hela den politiska skalan. Skulle aldrig få för mig att predika för dem om vad de ska rösta på eller försöka övertala dem. Vi är olika med olika värderingar, något jag tycker är "rätt" behöver inte vara rätt för någon annan. #politik #respekt #olikheter

Mitt uppdrag för Sverige - En personlig valdeklaration Sverige gav mig friheten – nu vill jag ge något tillbaka För trettiosex år sedan kom jag till Sverige som flykting. Jag lämnade ett samhälle där människors frihet begränsades av auktoritära maktstrukturer, där religion och politik sammanflätades och där den enskilda människans rättigheter alltför ofta fick ge vika för statens eller kollektivets anspråk. Sverige blev mitt nya hemland. Här mötte jag något som förändrade mitt liv. Frihet. Friheten att tänka. Friheten att tala. Friheten att tro – eller att tvivla. Friheten att bygga ett liv genom eget arbete. Den friheten förändrade inte bara mitt liv. Den gjorde mig också övertygad om att ett samhälles viktigaste uppgift är att skydda människans frihet. Det är därför jag kandiderar till Sveriges riksdag. Mitt liv har formats av ansvar Mitt liv har aldrig handlat om politik. Det har handlat om ansvar. Jag har alltid försörjt mig genom eget arbete och eget företagande. Jag har byggt företag, skapat arbetstillfällen och vet vad det innebär att bära ansvar för ekonomi, kunder och medarbetare. Tillsammans med min hustru har jag försökt ge våra barn samma möjligheter som Sverige gav mig: trygghet, utbildning, frihet och möjligheten att hitta sin egen väg i livet. För mig börjar ett starkt samhälle just där: hos familjen, hos arbetet, hos ansvarstagandet och hos tron på att nästa generation ska få det bättre än den förra. Varför jag började forska Efter många år av akademiska studier i både Egypten och Sverige har jag under snart tre decennier ägnat min forskning åt samspelet mellan institutioner, religion, demokrati och politik. Särskilt har jag studerat sekularism, religionsdialog och politisk islam. Jag gjorde det inte därför att det var enkelt. Och jag gjorde det verkligen inte därför att det var lönsamt. Tvärtom. Jag har bedrivit en stor del av forskningen ideellt, samtidigt som jag försörjt mig genom mitt företag. Jag gjorde det därför att jag såg frågor som jag ansåg vara för viktiga för att lämnas obesvarade. Jag har alltid trott att kunskap är demokratins viktigaste försvar. Forskningens uppgift är inte att bekräfta det vi redan tror. Den är att hjälpa oss förstå verkligheten bättre – även när verkligheten är obekväm. Vad jag har lärt mig Mitt liv har lärt mig några saker som idag formar min politiska övertygelse. Jag har lärt mig att frihet aldrig är självklar. Jag har lärt mig att demokratier inte bara hotas av våld, utan också av tystnad, rädsla och oviljan att se problem i tid. Jag har lärt mig att människor aldrig ska dömas efter religion, etnicitet eller ursprung. Men jag har också lärt mig att idéer, organisationer och maktstrukturer alltid måste kunna granskas öppet. Jag har lärt mig att religionsfriheten bara kan skyddas fullt ut i ett sekulärt samhälle där staten behandlar alla lika. Och jag har lärt mig att ett samhälle börjar förlora sin frihet när individen tvingas underordna sig familjen, klanen, den religiösa ledaren eller den kriminella organisationen. Det är därför kampen för individens frihet är så viktig. Sverige står inför ett vägval Sverige är fortfarande ett av världens friaste länder. Men vår frihet kan aldrig tas för given. Under lång tid har vi sett parallellsamhällen växa fram. Vi har sett hur hedersförtryck begränsar människors liv. Vi har sett hur klanstrukturer utmanar rättsstaten. Vi har sett hur gängkriminaliteten sprider rädsla. Och vi har sett hur extremistiska rörelser försöker vinna inflytande över våra institutioner. Dessa problem ser olika ut. Men de har en gemensam nämnare. De flyttar makten från individen till kollektivet. Från demokratin till informella maktstrukturer. Från lagen till lojaliteter. Det är en utveckling som måste brytas. Ett sekulärt och demokratiskt Sverige Jag tror på ett sekulärt samhälle. Inte därför att religion är oviktig. Utan därför att människans frihet är viktigare. När staten är neutral inför religion skyddas både den troende och den som inte tror. Ingen ska behöva leva efter någon annans religiösa övertygelse. Ingen religion. Ingen ideologi. Ingen organisation. Ingen klan. Ingen kriminell gruppering. Ska stå över svensk lag. Det är grunden för ett fritt samhälle. Därför har jag valt Kristdemokraterna Jag har valt Kristdemokraterna därför att jag ser partiet som den politiska rörelse som tydligast förenar människovärdet med personligt ansvar. För mig är människovärdet inte en vacker formulering. Det är en politisk princip. Varje människa har ett okränkbart värde. Därför ska staten skydda individens frihet. Därför ska samhället stå på den utsattes sida. Därför ska kvinnor och män ha samma rättigheter. Därför ska varje barn skyddas mot hedersförtryck, kriminalitet och extremism. Därför ska religionsfriheten försvaras. Och därför ska ingen ideologi – religiös eller politisk – tillåtas stå över demokratin. Mitt uppdrag Om jag får väljarnas förtroende vill jag använda den kunskap och de erfarenheter jag samlat under mitt liv till att stärka Sverige. Jag vill bidra till att: stärka demokratin och rättsstaten, försvara det sekulära samhället och religionsfriheten, bekämpa islamism och andra totalitära ideologier, bryta klanstrukturernas inflytande, bekämpa hedersförtryck, återupprätta tryggheten genom kraftfulla insatser mot gängkriminaliteten, skydda den akademiska friheten och värna forskningens oberoende, säkerställa att offentliga medel aldrig finansierar verksamheter som motarbetar demokratins grundläggande värderingar. Min vision Jag drömmer om ett Sverige där ett barn som föds idag, oavsett om föräldrarna kommer från Malmö, Mogadishu eller Mellanöstern, får växa upp med samma frihet att tänka, tro, utbilda sig, arbeta och forma sitt eget liv. Ett Sverige där ingen människa definieras av sitt ursprung, sin religion eller sitt efternamn, utan av sina handlingar och sina möjligheter. Ett Sverige där den som arbetar, tar ansvar och följer lagen vet att samhället står på deras sida. Ett Sverige där våra olikheter inte hotar sammanhållningen, därför att vi förenas av något större: vår gemensamma respekt för demokratin, rättsstaten och varje människas okränkbara värde. Det är det Sverige jag vill lämna vidare till mina barn – och till alla andra barn som växer upp i vårt land. Ett löfte Jag kan inte lova att alltid ha rätt. Jag kan inte lova enkla lösningar. Men jag kan lova att alltid sätta demokratin före ideologin. Rättsstaten före maktmissbruket. Kunskapen före propagandan. Och människans frihet före varje kollektiv som vill begränsa den. Därför kandiderar jag För trettiosex år sedan gav Sverige mig friheten. Nu vill jag ge något tillbaka. Jag kandiderar inte därför att jag sökt politiken som en karriär. Jag kandiderar därför att jag tror att ett liv i frihet också innebär ett ansvar. Ett ansvar att försvara det samhälle som gav mig möjligheten att bygga ett liv. Ett ansvar att lämna ett starkare Sverige till nästa generation. Ett ansvar att stå upp för demokratin när den utmanas. Det är mitt uppdrag. Det är därför jag ber om väljarnas förtroende. Sameh Egyptson Höllviken 2026 #Sverige #Demokrati #Frihet