Search

Ramona Fransson wrote that a 92-year-old woman who had recently undergone surgery and was on an IV reported that she had been raped by a male nursing assistant at a hospital in Malmö. According to Fransson, the preliminary investigation was closed despite the woman's account, witness statements, and documented injuries in the genital area. She also wrote that elderly individuals have been sexually abused by healthcare staff and then further humiliated by the justice system. Over four years, 88 employees in healthcare and social services had been reported to the police for raping elderly individuals, she wrote, and nine had been convicted. https://t.co/hECbsGC856 #SexuelltVåld #Övergrepp #Äldreomsorg (translated)

Den här klokskapen är tagen från Olof Heggli på Facebook som läser Berlngske: ”Danskarna tittar över Öresund... ”Vi borde diskutera vem som blir Sveriges nästa statsminister. Nu är ordet ’bananrepublik’ det alla talar om.” Danskarna har alltid varit duktiga på att sätta ord på saker. Ibland så duktiga att vi svenskar och nordmän har föredragit att diskutera deras ordval framför det de faktiskt försökte säga. Nu är det Berlingske som sätter ord på Sverige. Det är svårt att inte uppskatta formuleringen. Särskilt som danskarna under många år har betraktat svensk migrationspolitik ungefär som man betraktar en granne som grillar inomhus: först förvånat, sedan bekymrat och till sist med ett stilla intresse för när brandkåren kommer. Sverige har naturligtvis förklarat att danskarna inte förstått saken. De har varit för hårda, för misstänksamma och framför allt för danska. Vi hade den humanitära stormakten, värdegrunden och ett närmast obegränsat antal handlingsplaner. Om verkligheten inte passade politiken fick verkligheten helt enkelt arbeta med sin människosyn. Danmark stramade åt migrationspolitiken. Sverige stramade åt språkbruket kring migrationspolitiken. Danskarna diskuterade volymer, krav, parallella samhällen, hijab och integration. Sverige diskuterade tonen hos dem som diskuterade volymer, krav, parallella samhällen och integration… Det fungerade utmärkt… Åtminstone för tonen. Nu tittar danskarna på oss igen. Två veckor efter ett extremt jämnt riksdagsval borde Sverige diskutera vem som ska bli statsminister. I stället pågår en förundersökning om misstänkt otillbörligt verkande vid röstning i Borlänge. Vad som faktiskt har hänt är ännu inte fastställt, och ingen ska dömas i förväg. Det är en ganska viktig princip. Särskilt när grannländernas tidningar börjar använda ordet bananrepublik. Men Berlingskes verkliga poäng är större än Borlänge. Vad händer när den svenska demokratin möter täta familje-, etniska eller religiösa nätverk där politisk mobilisering kan få andra former än dem våra institutioner byggdes för? Att mobilisera väljare är självklart legitimt. Partier får informera på somaliska, arabiska eller värmländska om de tror att någon begriper det sistnämnda. Moskéer, kyrkor och föreningar får diskutera politik. Men det finns en gammalmodig liten detalj i demokratin: rösten tillhör väljaren. Inte familjen. Inte föreningen. Inte klanen. Inte imamen. Inte partiet… Väljaren. Det är ett förbluffande enkelt system. Därför har Sverige naturligtvis lyckats göra det komplicerat. Danskarna har i åratal frågat vad som händer när integration misslyckas. Sverige har oftast svarat genom att fråga varför danskarna uttrycker sig så negativt. Nu får rättsväsendet reda ut vad som faktiskt hände i Borlänge. Kanske visar sig misstankarna vara överdrivna. Kanske inte. Men Berlingskes rubrik säger något om hur långt den svenska självbilden har färdats. I åratal har danskarna tittat över Öresund och frågat: ”Vad håller svenskarna egentligen på med?” Vi svarade att Danmark var hårt, kallt och inte hade förstått den svenska modellen. Nu skriver Berlingske om Sverige och ordet bananrepublik hamnar i rubriken. Det betyder naturligtvis inte att Sverige är en bananrepublik… Det vore en alldeles förhastad slutsats. Men det är ändå fascinerande hur många av de frågor som Sverige en gång ansåg det oanständigt att ställa numera ställs av Sverige självt. Danskarna behöver egentligen inte säga ”vad var det vi sa?” De behöver bara vänta. Sverige brukar komma ikapp. Det tar bara tjugo år och en statlig utredning” #Sverige #Danmark #Demokrati

Många som är upprörda över nedan, jag har tagit del av domen och är inte imponerad över att skälen för att man inte utvisar är i princip två meningar, och inte tar hänsyn till senaste praxis på området. Bör ändras av hovrätten. Samtidigt är jag inte förvånad. En driftig journalist kan gräva i detta, det finns bl.a. en historik av missar och att somna vid huvudförhandling. #Rättsväsendet #Journalistik #Samhälle

Jag tycker att domstolarnas krav på att bedöma en våldshandling som grov har blivit alldeles för sträng. Sedan är rättsväsendets hantering av det här ärendet från början under all kritik. Uselt. https://t.co/X3OQvpupEz #Rättvisa #Våld #Domstol

Vi eftersöker identiteten på en man som berättar att han inte kunnat låta bli att utnyttja ett barn i hans nära krets sexuellt, för att i vår tur lämna över informationen till polis. När han chattade med oss, så trodde han att han hade kontakt med en kvinna som förgriper sig på sin tioåriga dotter. Han berättar att han blir stenhård och upphetsad när han tänker på den lilla flickan. Samtidigt uttrycker han att han är rädd att bli ”lurad” eftersom de flesta ”hatar dom med udda tankar” Han dyker dock upp för att följa med kvinnan hem till barnet. När han insåg att det var ”för bra för att vara sant” så sprang han genom gallerian som en oljad blixt. Som så många av hans föregångare så är han rädd för att det ska vara Dumpen som väntar på honom. Inte polis, eller rättsväsendet utan Dumpen. Det i sig vittnar om ett tragiskt misslyckande från myndigheternas sida, då hans handlingar är sådana att de hade medfört straffpåföljd i de flesta västerländska länder. I Sverige tenderar vi dock att inte ta handlingar på allvar innan man kan bevisa att ett barn blivit utsatt. Efter, är ledordet när det kommer till svenska myndigheters agerande i brott mot barn. Brottsförebyggande betraktas som kontroversiellt och vårt land är inte främmande för att betrakta offer med såväl skepsis som skuldbeläggande. Ingen insats kan dock vara för stor om den kan rädda ett barn. Fridlys barnen från personer som blir upphetsade av dem! Vet du vem han är? Kontakta oss gärna på [email protected] https://t.co/4hpvaCGgFP #Barnskydd #BrottMotBarn #Säkerhet

Vi har rest runt i olika länder och tittat på hur man arbetar för att skydda barn från sexuella övergrepp. Vi har mött människor, tagit del av olika metoder och sett vad som faktiskt går att göra när viljan finns. Vi har lärt oss mycket under våra resor. Och en sak kan göra mig fullständigt galen inombords: att Sverige fortfarande saknar ett brottsförebyggande arbete för att skydda barn från sexuella övergrepp. Om ni tycker att förtalslagstiftningen är galen är det ingenting jämfört med hur bristfälligt skyddet för barn är. Barnen är totalt skyddslösa. De kan inte förstå riskerna, identifiera en förövare eller försvara sig själva. De är helt beroende av att vi vuxna ingriper innan övergreppen sker. Ändå tycks det brottsförebyggande perspektivet nästan saknas när det handlar om sexualbrott mot barn. I Sverige blir den som försöker arbeta brottsförebyggande betraktad som kontroversiell. Det är märkligt, för självklart är det brottsförebyggande att uppmärksamma personer som aktivt söker sexuella kontakter med barn. Personerna som hamnar på Dumpen har sexchattat med vad de tror är en tonåring – eller med en vuxen person som påstår sig kunna erbjuda tillgång till små barn. Det barn de tror att de pratar med hade lika gärna kunnat vara ett riktigt barn. Kvinnan de tror sig skriva med hade lika gärna kunnat vara en verklig person som säljer eller förmedlar tillgång till barn. Det är ingen hypotetisk risk. Vi har gång på gång sett att personer som avslöjas redan tidigare har begått sexualbrott, konsumerat övergreppsmaterial eller på andra sätt skadat barn. Det finns också et stort antal fällande domar bland våra gäddor som bekräftar detta. Ändå verkar den svenska modellen vara att dessa personer inte ska åtgärdas förrän det verkligen inte längre går att undvika. Vi väntar till elfte timmen. Först när övergreppen redan har skett och barnen skildrats i sitt mest vanmäktiga tillstånd. Då inleds en förundersökning. Varför ska vi alltid komma in efteråt? Varför ska rättsväsendets huvudsakliga uppgift vara att dokumentera katastrofen när den redan har inträffat, i stället för att försöka förhindra den? Men motsvarande arbetssätt i trafiken så skulle vi inte lagföra fortkörare och rattfyllerister för deras riskbeteende, utan först när någon blir påkörd. För snart ett år sedan arbetade vi med ett fall där vi först trodde att ett barn hade varit utsatt sedan fyra års ålder. Bara det är så fruktansvärt att det knappt går att ta in. Nu har det visat sig att utsattheten började redan när hon fortfarande bar blöja. Hon var över 10 år när hon till slut räddades. Lyckligtvis blev hon räddad, de flesta utsatta barn blir inte det Men hon hann vara utsatt under nästan hela sin barndom. Hade vi inte arbetat med våra brottsförebyggande metoder, så skulle hon nog fortfarande varit kvar i samma verklighet. Ingen av hennes förövare var kända hos polisen. Snart är det rättegång. Det är just detta som är poängen: med ett fungerande brottsförebyggande arbetssätt kan förövare upptäckas betydligt tidigare och antalet brottsoffer därmed bli färre. Samhället måste våga ingripa innan ett barn har utsatts i flera år. Det måste gå att reagera på tydliga riskbeteenden, och ett riskbeteende kan vara vuxna som sitter i pedofilgrupper och pratar om övergrepp mot barn. Vi måste sluta behandla varje försök att uppmärksamma en fara som ett större problem än själva faran. Barn kan inte skydda sig själva. Därför är det vår skyldighet som vuxna att göra det. Om myndigheterna anser att Dumpens metoder är fel måste de presentera ett alternativ som faktiskt fungerar. Det räcker inte att kritisera dem som ingriper och samtidigt lämna barnen utan ett verkningsfullt skydd. För om inte vi ska göra det, och samhället inte gör det – vem ska då skydda barnen? #barnskydd #brottsförebyggande #sexuellaövergrepp

Sverigedemokraterna vill att personer som har dömts för förtal efter att på välgrundade uppgifter ha varnat för pedofiler och andra farliga brottslingar ska benådas av regeringen. Rättsväsendets kraft ska riktas mot de farliga sexualbrottslingarna. Inte mot dem som varnar för faran.⁩ #Rättssäkerhet #Brott #FolketsRöst

”Vi kommer öppna dig”, ”Ja hora vi får se”, ”Du ska se vad ska hända dig i skolan”. Hovrätten: Ej olaga hot, oklar innebörd. Åtalet ogillas. Våra skattepengar finansierar denna cirkus medan de kriminella skrattar åt rättsväsendet och brottsoffren. #rättvisa #brottsoffer #rättsväsende

När Angeliqa såg att en man i hennes närområde hade publicerats på Dumpen valde hon att göra det som för många känns fullständigt självklart: hon varnade andra. Hon skulle snart bli varse att det kan vara brottsligt att varna andra för en person som visat ett sexuellt intresse för barn. Angeliqa polisanmäldes och åklagaren valde att inleda en förundersökning mot henne. Där ansåg rättsväsendet att det var värt att lägga resurser. Det slutade med rättegång. Angeliqa dömdes för förtal och ålades att betala skadestånd. Efter rättegången startades en insamling för att hjälpa henne att täcka kostnaderna. Angeliqa var redan från början tydlig med en sak: om det blev några pengar över när skadestånd, rättegångskostnader och övriga utgifter var betalda skulle överskottet gå till Dumpen. Och det blev pengar över. 35 000 kronor. De 35 000 kronorna har Angeliqa nu skickat vidare till Dumpen. På något sätt går alltså pengarna i arv. Människor hjälpte Angeliqa att bära kostnaden för hennes rättsprocess – och det som blev över hjälper nu oss att bära kostnaderna för våra. Bara under hösten har vi två rättsprocesser framför oss, ett mål i hovrätten och ett i tingsrätten. Dumpens och mina advokatkostnader för dessa ligger redan på omkring 170 000 kronor, och de är nu inbetalda. Angeliqas 35 000 kronor går därför i praktiken rakt in i våra advokatkostnader. Så ett enormt tack till Angeliqa. Men också ett enormt tack till alla er som bidrog till hennes insamling. Era pengar hjälpte först henne. Det som blev över hjälper nu oss. Och så finns det en annan sida av den här historien. Angeliqa har även fått känna av konsekvenser i sitt arbetsliv. Hon arbetar 30 procent som VD-assistent och 70% som kontorsansvarig, men när hon valde att ställa upp i intervju i media rörande frågor kring sexualbrott mot barn så plockade bort henne från all synlighet . Bilden som förmedlas är att hennes förtalsdom gör henne mindre lämplig som förebild för företaget. Vi ser det precis tvärtom. Vi tycker att Angeliqa är en förebild. Hon såg något hon ansåg var fel och valde att agera. Hon gjorde det trots att det skulle komma att kosta henne oerhört mycket – juridiskt, ekonomiskt, arbetsmässigt och privat. Det har kostat tårar, sorg och obehag. Det har kostat henne en dom för förtal. Självklart finns det arbetsgivare som kan känna obehag inför att förknippas med en anställd som dömts för förtal. Men om konsekvensen blir att den som slog larm ska gömmas undan, då tycker vi att något har blivit väldigt fel. Hon stod upp för det hon trodde på. Hon stod upp för barnen, och det är hon som kommer att bli ihågkommen som en förebild ❤️ #rättvisa #förtal #barnskydd

@SofieLowenmark Ska man förhindra framtida attacker, är ju en förutsättning att man enas om varifrån den förra kom. Orsaken. Motivet Att rättsväsendet enkelt fastslår och dömer i detta är en sak. Men övriga samhället bör också veta. För att kunna bidra till att förebygga och förhindra terror. #Terrorism #Säkerhet #Förebyggande

Hur jäkla lång tid ska det ta att förbereda det där åtalet mot Vilma Andersson, egentligen? Vet att en åklagare helst behöver kunna bevisa exakt var och när en person avled (vilket KAN vara knepigt vid en kidnappning över flera dygn) men nu har de hållit på sen jul förra året? https://t.co/69NqY4Vrgs #Rättsväsendet #Åtal #Brott

"Att likställa kriget i Gaza med Förintelsen där miljontals judar föstes ihop som boskap och slaktades som boskap är enligt svenska åklagare inte att förringa Förintelsen och därför inte hets mot folkgrupp. Ännu ett tecken på att rättsväsendet är oförmöget att hantera den nutida antisemitismen." https://t.co/fjyhrCofEs #Antisemitism #Gaza #Förintelsen

📣 Åklagaren har alltså lagt ned förundersökningen om hets mot folkgrupp med anledning av skylten där Förintelsen relativiseras och trivialiseras. Beslutet skickar en mycket allvarlig signal. Om inte ens den här typen av hets anses motivera åtal måste frågan ställas vad syftet är med hets mot folkgruppslagstiftningen? En lag som inte tillämpas när den som mest behövs blir en papperstiger. Sedan Palestinademonstrationerna inleddes har, såvitt jag känner till, endast ett åtal väckts för hets mot folkgrupp, trots återkommande fall av antisemitisk hets och misstänkta brott med koppling till terrorlagstiftningen. Åklagarmyndigheten lade även ned ärendet i Umeå, där palestinaaktivister hängde dockor i koncentrationslägeruniformer i snaror. Inte heller det ansågs motivera åtal. När rättsväsendet gång på gång avstår från att låta domstolar pröva den här typen av fall skickas en signal om att den antisemitiska hetsen inte möts av rättsliga konsekvenser. Det riskerar att urholka förtroendet för rättsstaten. Politiker kan inte hävda att kampen mot antisemitism är en huvudprioritet och acceptera att polis och åklagare gång på gång låter den här typen av ärenden rinna ut i sanden. Antingen ska lagen tillämpas konsekvent – eller så måste den förändras. #Antisemitism #HetsMotFolkgrupp #Rättssäkerhet

Nu är jag ett ”anonymt twitterkonto” 😅 Nästan 1000 uppladdningar på YouTube och över 50 miljoner visningar i sociala medier. I princip samtliga på mitt ansikte och de flesta inspelade i mitt hem. Men absolut: Kanske inte syftar på mig men det verkar så IOM min tråd igår. Ingen borde kunna dömas för att sprida uppgifter om att folk är dömda för saker. Det är nämligen en av grundprinciperna i en rättsstat- att rättsväsendet i grunden är offentligt. Det finns undantag så klart, saker är väldigt sällan svarta eller vita. Förundersökningssekretess tex, rikets säkerhet, patientsekretess osv. Debatten handlar inte om att man ska få ”sprida hämndporr” eller att ”läkare ska få sprida din journal”, det handlar om specifikt spridning av att någon är dömd. Och än en gång: det betyder inte att det är rätt att sprida att någon är dömd för något i alla fall - vad som är rätt och vad som ska vara lagligt är ofta inte 100% samma. Man kan vara en skitstövel utan att man ska kunna dömas för det. Man ska kunna vara en skit som beter sig kränkande och illa - utan att nödvändigtvis behöva dömas för det. #Rättvisa #Yttrandefrihet #Integritet