Search

Daniel Schatz wrote that demonstrators in Sweden on the anniversary of October 7 openly praised mass murder, violence, terror, and Hamas. In Gothenburg, demonstrators allegedly waved Hamas flags and images of Yahya Sinwar and Abu Obeida according to him. In Stockholm, demonstrators participated in a march, according to Schatz, with a sign where the word "Gaza" was designed to associate with the sign "Arbeit macht frei" at Auschwitz. He also described a man in a Gestapo-like leather coat, with a bundle of banknotes and a bloody mask depicting Benjamin Netanyahu, as the leader of the group. Schatz wrote that such comparisons constituted antisemitism according to the IHRA definition, which Sweden had adopted. He claimed that similar incidents had been ongoing for three years, despite politicians saying that the fight against antisemitism was a top priority, and questioned when the police and judicial system would intervene. #Antisemitism #Sverige #Hamas (translated)

Nadja Natalie Isaksen shared an open letter from Johan Zedig to Prime Minister Mette Frederiksen and wrote that she hoped Frederiksen would meet with Christian's family. In the letter, Johan Zedig stated that his son Christian, who was a police officer, was assaulted and killed in Copenhagen. According to the father, Christian intervened during a football match to restore order. He claimed that the person who attacked his son had a history of violent crime and that the assault was planned. Johan Zedig requested a face-to-face meeting with Frederiksen, where she would explain how the punishment for a murder could be 12 months in prison. He described the family as being in mourning and wrote that Christian's death should not be in vain. He suggested that the meeting take place at Astrid Lindgren's World in Sweden. #Danmark #Rettigheder #Retssystem (translated)

Hans Jönsson wrote that Johan Zedig appealed for a meeting with Denmark's Prime Minister Mette Frederiksen after his son Christian was killed in Copenhagen. According to Johan, Christian was a police officer but off duty when he intervened to try to calm a fight during a football match. Johan stated that the person who hit his son had a history of violence and claimed that the attack had been planned. He urged Frederiksen to explain why the punishment for the murder had been 12 months and suggested that they meet in Mariannelund. He described the family's grief and urged people to spread the text. Jönsson said he helped with the dissemination. #fotboll #brott #rättvisa (translated)

Ramona Fransson wrote that a 92-year-old woman who had recently undergone surgery and was on an IV reported that she had been raped by a male nursing assistant at a hospital in Malmö. According to Fransson, the preliminary investigation was closed despite the woman's account, witness statements, and documented injuries in the genital area. She also wrote that elderly individuals have been sexually abused by healthcare staff and then further humiliated by the justice system. Over four years, 88 employees in healthcare and social services had been reported to the police for raping elderly individuals, she wrote, and nine had been convicted. https://t.co/hECbsGC856 #SexuelltVåld #Övergrepp #Äldreomsorg (translated)

Den här klokskapen är tagen från Olof Heggli på Facebook som läser Berlngske: ”Danskarna tittar över Öresund... ”Vi borde diskutera vem som blir Sveriges nästa statsminister. Nu är ordet ’bananrepublik’ det alla talar om.” Danskarna har alltid varit duktiga på att sätta ord på saker. Ibland så duktiga att vi svenskar och nordmän har föredragit att diskutera deras ordval framför det de faktiskt försökte säga. Nu är det Berlingske som sätter ord på Sverige. Det är svårt att inte uppskatta formuleringen. Särskilt som danskarna under många år har betraktat svensk migrationspolitik ungefär som man betraktar en granne som grillar inomhus: först förvånat, sedan bekymrat och till sist med ett stilla intresse för när brandkåren kommer. Sverige har naturligtvis förklarat att danskarna inte förstått saken. De har varit för hårda, för misstänksamma och framför allt för danska. Vi hade den humanitära stormakten, värdegrunden och ett närmast obegränsat antal handlingsplaner. Om verkligheten inte passade politiken fick verkligheten helt enkelt arbeta med sin människosyn. Danmark stramade åt migrationspolitiken. Sverige stramade åt språkbruket kring migrationspolitiken. Danskarna diskuterade volymer, krav, parallella samhällen, hijab och integration. Sverige diskuterade tonen hos dem som diskuterade volymer, krav, parallella samhällen och integration… Det fungerade utmärkt… Åtminstone för tonen. Nu tittar danskarna på oss igen. Två veckor efter ett extremt jämnt riksdagsval borde Sverige diskutera vem som ska bli statsminister. I stället pågår en förundersökning om misstänkt otillbörligt verkande vid röstning i Borlänge. Vad som faktiskt har hänt är ännu inte fastställt, och ingen ska dömas i förväg. Det är en ganska viktig princip. Särskilt när grannländernas tidningar börjar använda ordet bananrepublik. Men Berlingskes verkliga poäng är större än Borlänge. Vad händer när den svenska demokratin möter täta familje-, etniska eller religiösa nätverk där politisk mobilisering kan få andra former än dem våra institutioner byggdes för? Att mobilisera väljare är självklart legitimt. Partier får informera på somaliska, arabiska eller värmländska om de tror att någon begriper det sistnämnda. Moskéer, kyrkor och föreningar får diskutera politik. Men det finns en gammalmodig liten detalj i demokratin: rösten tillhör väljaren. Inte familjen. Inte föreningen. Inte klanen. Inte imamen. Inte partiet… Väljaren. Det är ett förbluffande enkelt system. Därför har Sverige naturligtvis lyckats göra det komplicerat. Danskarna har i åratal frågat vad som händer när integration misslyckas. Sverige har oftast svarat genom att fråga varför danskarna uttrycker sig så negativt. Nu får rättsväsendet reda ut vad som faktiskt hände i Borlänge. Kanske visar sig misstankarna vara överdrivna. Kanske inte. Men Berlingskes rubrik säger något om hur långt den svenska självbilden har färdats. I åratal har danskarna tittat över Öresund och frågat: ”Vad håller svenskarna egentligen på med?” Vi svarade att Danmark var hårt, kallt och inte hade förstått den svenska modellen. Nu skriver Berlingske om Sverige och ordet bananrepublik hamnar i rubriken. Det betyder naturligtvis inte att Sverige är en bananrepublik… Det vore en alldeles förhastad slutsats. Men det är ändå fascinerande hur många av de frågor som Sverige en gång ansåg det oanständigt att ställa numera ställs av Sverige självt. Danskarna behöver egentligen inte säga ”vad var det vi sa?” De behöver bara vänta. Sverige brukar komma ikapp. Det tar bara tjugo år och en statlig utredning” #Sverige #Danmark #Demokrati

Många som är upprörda över nedan, jag har tagit del av domen och är inte imponerad över att skälen för att man inte utvisar är i princip två meningar, och inte tar hänsyn till senaste praxis på området. Bör ändras av hovrätten. Samtidigt är jag inte förvånad. En driftig journalist kan gräva i detta, det finns bl.a. en historik av missar och att somna vid huvudförhandling. #Rättsväsendet #Journalistik #Samhälle

Jag tycker att domstolarnas krav på att bedöma en våldshandling som grov har blivit alldeles för sträng. Sedan är rättsväsendets hantering av det här ärendet från början under all kritik. Uselt. https://t.co/X3OQvpupEz #Rättvisa #Våld #Domstol

Efter överklagan med hjälp av advokat återupptog åklagaren ärendet och nu väcks åtal. ”En kvinna åtalas för ofredande mot riksdagsledamoten Jessica Stegrud (SD), rapporterar Siren enligt TV4 Nyheterna. Palestinademonstranter konfronterade Stegrud utanför riksdagen förra sommaren. Händelsen fångades på film. Kvinnan, som är i 30-årsåldern, ska ha skrikit kränkande ord och slagit politikern på armen. Hon nekar till brott. Stegrud har tidigare kommenterat händelsen: – Det här är en situation som eskalerat under en tid och vi är flera ledamöter som känt oss hotade, sa hon till SVT.” #rättsväsende #politik #brott

Gangsterpartiet V: Polisen utreder omständigheterna kring hur V-politikern Mohamed Abdukardir Ali kryssades in i riksdagen. Enligt Aftonbladets uppgifter finns bilder i utredningen där en person överlämnar pengar och valsedlar till väljare. Samma person ska vid upprepade tillfällen ha fångats på bild vid en bankomat. Om det visar sig att röster faktiskt har köpts för att kryssa in Ali är det inte bara en politisk skandal. Då talar vi om misstänkt brottslighet som kan ha påverkat ett riksdagsmandat. Om Ali själv varit delaktig och döms för detta hör han hemma på Kumla – inte i riksdagen. När politiska partier sviker demokratins ideal är jag tacksam över att vi fortfarande har en polis och ett rättsväsende som försvarar rättsstatens principer https://t.co/MW0Zm785Ji #Sverigespolitik #Rättsväsende #Demokrati

Vi eftersöker identiteten på en man som berättar att han inte kunnat låta bli att utnyttja ett barn i hans nära krets sexuellt, för att i vår tur lämna över informationen till polis. När han chattade med oss, så trodde han att han hade kontakt med en kvinna som förgriper sig på sin tioåriga dotter. Han berättar att han blir stenhård och upphetsad när han tänker på den lilla flickan. Samtidigt uttrycker han att han är rädd att bli ”lurad” eftersom de flesta ”hatar dom med udda tankar” Han dyker dock upp för att följa med kvinnan hem till barnet. När han insåg att det var ”för bra för att vara sant” så sprang han genom gallerian som en oljad blixt. Som så många av hans föregångare så är han rädd för att det ska vara Dumpen som väntar på honom. Inte polis, eller rättsväsendet utan Dumpen. Det i sig vittnar om ett tragiskt misslyckande från myndigheternas sida, då hans handlingar är sådana att de hade medfört straffpåföljd i de flesta västerländska länder. I Sverige tenderar vi dock att inte ta handlingar på allvar innan man kan bevisa att ett barn blivit utsatt. Efter, är ledordet när det kommer till svenska myndigheters agerande i brott mot barn. Brottsförebyggande betraktas som kontroversiellt och vårt land är inte främmande för att betrakta offer med såväl skepsis som skuldbeläggande. Ingen insats kan dock vara för stor om den kan rädda ett barn. Fridlys barnen från personer som blir upphetsade av dem! Vet du vem han är? Kontakta oss gärna på [email protected] https://t.co/4hpvaCGgFP #Barnskydd #BrottMotBarn #Säkerhet

Det är komiskt att vissa försvarsadvokater är ute och kritiserar tidö. Panikerade över att se minskad omsättning och färre kunder. Det fungerar nämligen så att dom tjänar mindre med längre straff. Antalet återkommande kunder minskar. Detta är en kostnadsbesparing för staten som vänsterblocket sällan tar upp… Bara titta på allabolag… #Sverige #Rättsväsende #Politik

Vi har rest runt i olika länder och tittat på hur man arbetar för att skydda barn från sexuella övergrepp. Vi har mött människor, tagit del av olika metoder och sett vad som faktiskt går att göra när viljan finns. Vi har lärt oss mycket under våra resor. Och en sak kan göra mig fullständigt galen inombords: att Sverige fortfarande saknar ett brottsförebyggande arbete för att skydda barn från sexuella övergrepp. Om ni tycker att förtalslagstiftningen är galen är det ingenting jämfört med hur bristfälligt skyddet för barn är. Barnen är totalt skyddslösa. De kan inte förstå riskerna, identifiera en förövare eller försvara sig själva. De är helt beroende av att vi vuxna ingriper innan övergreppen sker. Ändå tycks det brottsförebyggande perspektivet nästan saknas när det handlar om sexualbrott mot barn. I Sverige blir den som försöker arbeta brottsförebyggande betraktad som kontroversiell. Det är märkligt, för självklart är det brottsförebyggande att uppmärksamma personer som aktivt söker sexuella kontakter med barn. Personerna som hamnar på Dumpen har sexchattat med vad de tror är en tonåring – eller med en vuxen person som påstår sig kunna erbjuda tillgång till små barn. Det barn de tror att de pratar med hade lika gärna kunnat vara ett riktigt barn. Kvinnan de tror sig skriva med hade lika gärna kunnat vara en verklig person som säljer eller förmedlar tillgång till barn. Det är ingen hypotetisk risk. Vi har gång på gång sett att personer som avslöjas redan tidigare har begått sexualbrott, konsumerat övergreppsmaterial eller på andra sätt skadat barn. Det finns också et stort antal fällande domar bland våra gäddor som bekräftar detta. Ändå verkar den svenska modellen vara att dessa personer inte ska åtgärdas förrän det verkligen inte längre går att undvika. Vi väntar till elfte timmen. Först när övergreppen redan har skett och barnen skildrats i sitt mest vanmäktiga tillstånd. Då inleds en förundersökning. Varför ska vi alltid komma in efteråt? Varför ska rättsväsendets huvudsakliga uppgift vara att dokumentera katastrofen när den redan har inträffat, i stället för att försöka förhindra den? Men motsvarande arbetssätt i trafiken så skulle vi inte lagföra fortkörare och rattfyllerister för deras riskbeteende, utan först när någon blir påkörd. För snart ett år sedan arbetade vi med ett fall där vi först trodde att ett barn hade varit utsatt sedan fyra års ålder. Bara det är så fruktansvärt att det knappt går att ta in. Nu har det visat sig att utsattheten började redan när hon fortfarande bar blöja. Hon var över 10 år när hon till slut räddades. Lyckligtvis blev hon räddad, de flesta utsatta barn blir inte det Men hon hann vara utsatt under nästan hela sin barndom. Hade vi inte arbetat med våra brottsförebyggande metoder, så skulle hon nog fortfarande varit kvar i samma verklighet. Ingen av hennes förövare var kända hos polisen. Snart är det rättegång. Det är just detta som är poängen: med ett fungerande brottsförebyggande arbetssätt kan förövare upptäckas betydligt tidigare och antalet brottsoffer därmed bli färre. Samhället måste våga ingripa innan ett barn har utsatts i flera år. Det måste gå att reagera på tydliga riskbeteenden, och ett riskbeteende kan vara vuxna som sitter i pedofilgrupper och pratar om övergrepp mot barn. Vi måste sluta behandla varje försök att uppmärksamma en fara som ett större problem än själva faran. Barn kan inte skydda sig själva. Därför är det vår skyldighet som vuxna att göra det. Om myndigheterna anser att Dumpens metoder är fel måste de presentera ett alternativ som faktiskt fungerar. Det räcker inte att kritisera dem som ingriper och samtidigt lämna barnen utan ett verkningsfullt skydd. För om inte vi ska göra det, och samhället inte gör det – vem ska då skydda barnen? #barnskydd #brottsförebyggande #sexuellaövergrepp