Search

The free school sector, forest owners, farmers, and venture capitalists are holding their breath ahead of Friday's red-green meeting, where the country's businesses are closely following the formation of the government and directing a plea to the political actors. #Valet2026 #Näringsliv #RödgrönaPartier (translated)

The article describes how Jared Kushner, through his venture capital firm Affinity Partners, makes money from investments in Israeli arms manufacturers related to his role as one of the key negotiators for the U.S. in Middle Eastern peace talks. #JaredKushner #Israel #Mellanöstern (translated)

Jag har byggt bolag i femton år. Jag vet hur det känns att lyckas i Sverige. Och jag vet hur ofta framgången bemöts med misstänksamhet snarare än nyfikenhet. Det slog mig igen igår. Företrädare för Volvo, Investor, Lundbergs, Atlas Copco och Martin Lorentzon skrev i DN och varnade för nya skatter efter valet. Centerns partiledare avfärdade dem med att de “vill ha en SD-regering” och är “begränsat representativa för näringslivet”. Det är ett djupt hån. Inte bara mot dem. Mot alla som faktiskt vågar. Och det är värre än en förolämpning. När de varnar för villkoren att driva företag svarar hon inte alls på sakfrågan. Hon blir en politiker och pratar om motiv och gör därmed ett ekonomiskt argument till en partitaktisk manöver. Skäms säger jag. Så tystar man människor. Inte genom att säga att de har fel, utan genom att antyda att de inte menar vad de faktiskt säger. När företagare tar plats i debatten är det inte ett hot mot demokratin. Det är demokrati. De vill inte ha gräddfiler. De vill ha rimliga villkor och en chans att lyckas. Och när de lyckas göms ingen privat vinst undan. Det blir jobb, skatteintäkter, sjukhus, skolor. Välfärden faller liksom inte ner från himlen. Den BYGGS av människor som vågade satsa och råkade lyckas. Att säga till dem att de inte räknas är att såga av grenen vi alla sitter på. @MartinLorentzon klarar sig. Han byggde ändå Spotify. Han överlever det här. Jag tänker på alla de andra. De som inte är miljardärer. Grundaren som står med ett halvfärdigt bolag och ett val framför sig, som ser hur landet talar till dem som lyckats, och drar sina slutsatser i tysthet. Man behöver aldrig säga åt en företagare att sticka. Det räcker att visa att hon inte är välkommen i samtalet. Så tappar ett land sitt näringsliv. Inte genom en skatt. Genom en ton. Jag hade mycket högre förväntningar på Elisabeth Thand Ringqvist. Skarp, kunnig, riskkapitalbakgrund. Jag trodde hon skulle dra Centern mot något mer företagarvänligt. Men man blir kanske som man umgås med. Är dock så besviken. #Företagande #Sverige #Demokrati

Det EU-finansierade riskkapitalbolaget InnoEnergy hävdar att deras totalt omkring 160 innehav (däribland Stegra och tidigare Northvolt) kan minska EU:s CO2-utsläpp med 70%. Det motsvarar utsläppen från 534 miljoner bensinbilar under ett år. Källan för denna uppgift är bolagen själva. Samma InnoEnergy: - utreds nu för bidrags- och momsbedrägeri - gav batteriutbildningar där 0 rätt var tillräckligt för att få ett certifikat från EU. - betalade lön och bonusar till VD och CFO på totalt 100 msek. Länk nedan. https://t.co/8JDjoc7z6u #EU #CO2 #hållbarhet

Här är en liten genomgång i historien om Knarrholmen, ett av de mest övertydliga exemplen i modern svensk historia på när arbetarrörelsens vackra ord om "solidaritet" krockar med fackpamparnas plötsliga sug efter att leka riskkapitalister. Detta är berättelsen om hur facket sålde ut sina egna medlemmar och förvandlade ett arbetarparadis till ett gräddhyllesamhälle för miljonärer. Bakgrunden: Arbetarnas egen ö Knarrholmen, belägen i Göteborgs södra skärgård, var från början arbetarrörelsens stolthet. På 1930-talet köptes ön av en fackförening (det som senare blev IF Metall Göteborg) tack vare en donation. Syftet var glasklart och genuint vackert: man ville ge de trångbodda, hårt slitande varvs- och industriarbetarna i Göteborg en chans till frisk luft och en billig semester. Här byggdes hundratals enkla små stugor. Generationer av arbetarfamiljer tillbringade sina somrar här. Det var camping, dansbana, föreningsliv och Pripps Blå. Ön var bokstavligen sinnebilden för det fackliga löftet: att arbetarna tillsammans kunde skapa något fantastiskt. Haveriet: När IF Metall fick dollartecken i ögonen Spola fram till 2014. IF Metall i Göteborg tycker plötsligt att ön är för "dyr i drift". Istället för att hitta en lösning tillsammans med de medlemmar som älskade ön, valde fackledningen att sälja hela rasket. Och de sålde det inte till en folkrörelse, en kommun eller en stiftelse. De sålde Knarrholmen till ett privat byggkonsortium med tunga aktörer från fastighetsbranschen. Prislappen? Runt 65 miljoner kronor. För IF Metalls ledning var det en ren och skär fastighetsaffär, men för de hundratals medlemmar som hade sina stugor där var det ett monumentalt svek. De gjorde det inte för att de behövde pengar, IF Metall har en samlad strejkkassa och ett kapital på omkring 10 miljarder kronor, och då kommer ju frågan om någon i toppen av IF Metall tjänat på detta privat, kanske blivit lovade en tomträtt eller tre? Facket – den organisation som existerar enbart för att skydda sina medlemmar mot kapitalets övergrepp – agerade nu exakt som de allra kallaste och mest hänsynslösa riskkapitalisterna. Den moraliska (och eventuella) korruptionen Det som gör affären så djupt osmaklig är hanteringen och det fackliga maktmissbruket: Löftesbrotten: Inledningsvis hette det att försäljningen inte skulle drabba de befintliga stugägarna nämnvärt. Det skulle förbli en folklig ö. Resultatet? De nya ägarna chockhöjde arrendena och ställde stenhårda krav på att stugorna skulle renoveras till orimliga standarder, vilket effektivt tvingade bort många av de vanliga arbetarfamiljerna som inte hade råd. Total tystnadskultur: Medlemmarna kördes över fullständigt. Många stugägare vittnade om en fackledning som var arrogant, vägrade svara på frågor och betedde sig mer som en feodalherre än en demokratisk medlemsorganisation. Vem gynnades egentligen? IF Metall Göteborg fick förvisso in miljoner till sin lokala kassa, men för medlemmarna var det en ren förlustaffär. Frågan många ställde sig var: Hur kan en fackförening sitta på tiotals miljoner på banken efter en fastighetsförsäljning, samtidigt som deras egna medlemmar gråter i tv och tvingas riva sina sommarstugor för att de inte har råd att vara kvar? Slutresultatet: Champagne istället för Pripps Blå Idag är Knarrholmen inte längre något arbetarparadis. Konsortiet som köpte ön rev stora delar av den gamla bebyggelsen och smällde upp exklusiva, arkitektritade lyxvillor för åtskilliga miljoner kronor styck. Ön marknadsförs nu som ett premiumboende för Göteborgs absoluta överklass och övre medelklass. Man har byggt en exklusiv restaurang, padelbanor och marinor för dyra båtar. Sammanfattning: Knarrholmen-haveriet är inte bara en tvist om några sommarstugor. Det är den ultimata symbolen för den moderna arbetarrörelsens hyckleri. Fackpamparna sjunger "Internationalen" på första maj och pratar om att krossa klassamhället – för att nästa dag sälja ut arbetarnas historiska rekreationsort till fastighetsmiljonärer och vräka sina egna medlemmar. Det kanske inte prövades som juridisk korruption i en domstol, men som ideologisk och moralisk korruption är det svårt att hitta ett tydligare exempel i svensk nutidshistoria. (Long-Lat) 57°37'23.3"N 11°49'38.7"E https://t.co/lHYKqDSLvr https://t.co/a95vounBmy #solidaritet #arbetarrörelse #fackförening

Jämställdhetsminister Nina Larsson föreslår att öka statligt riskkapital för kvinnliga entreprenörer och införa en extra pappamånad för att förbättra jämställdheten inom svenskt företagande, vilket möter motstånd från vissa partier. #jämställdhet #entreprenörskap #kvinnligtledarskap